... som ändå präglades av TACKSAMHET, KÄRLEK OCH GLÄDJE över att vi fått uppleva och varit berikade med denna FINA och OMTÄNKSAMMA människa i våra liv så länge. Min älskade, underbara Morfar åkte till änglarna en tidig marsmorgon när solen var på väg upp. Utanför fönstret höll en ny dag på att gry och världen fortsatte som om ingenting hänt men för oss hade tiden precis stannat.. Morfar som alltid funnits i mitt liv, alltid så äkta, trygg och stark, är inte här längre... aldrig mer... Så overkligt, smärtsamt och svårt att ta in... Häromdagen var dagen för Morfars begravning som efterföljdes av Morfars sista "kalas". Det var fint, väldigt fint. När organisten sjöng Andrea Bocelli´s vackra och mäktiga Time to say Goodbye i kyrkan var känslan så definitiv och svår att hantera men dagen blev så vacker, helt i morfars anda, och jag kommer för alltid att bära den i mitt ♥.
... Det var stort att stå ute vid morfars gravplats och få lyssna på alla vänners fina avskedsord, att få höra hur mycket han har betytt för så många. Flera av gästerna tackade morfar för allt han lärt dom, jag blev rörd. Min morfar var som en levande uppslagsbok, fascinerande. Precis i samma ögonblick som kistan sänktes ner flög en fjäril så nära förbi mig och min lilla docka och jag kände så tydligt att det var morfar som ville visa att han var med oss. Jag älskar fjärilar.
Jag har svårt för förändringar, jag ogillar dom starkt ska jag villigt erkänna. Men jag är högst medveten om att vi kan välja att utvecklas eller vi kan kämpa emot tillväxt och förändring. Men ju mer vi kan acceptera att förändring är dynamiken i livet, desto lättare blir det att förändras och föra vår mänskliga familj framåt, ut ur fruktans skugga och in i det Kärleksljus som var ämnat att komma.
Det är min fasta övertygelse att döden bara är fysisk, min älskade morfar har redan gett mig flera tecken på att han fortfarande är med oss fast på ett annat sätt. Livet och världen är så mycket mer än det vi kan se och ta på. Älskade morfar vi möts igen och till dess skall jag ta hand om familjen, jag vet hur mycket den betydde för dig och jag skall förvalta allt du gett och lärt mig. Alla fina, ovärderliga minnen skall jag vårda ömt, dom har en speciell plats i mitt hjärta. När morfar skulle skicka iväg skor med någon hjälporganisation så gick han till skomakaren och klackade om dom först, det beskriver så fint hur min morfar var!
Tack finaste morfar för allt du gav, för allt ljus du spred och för att du var du! Jag älskar dig!
Dina sista ord till mig var: "min lilla docka, årena går så fort." Dom orden påminner mig ofta om hur viktigt det är att stanna upp och se sig om, att uppskatta allt man har och att välja att fokusera på det, på dom man älskar, på att vara närvarande i nuet, på att vara sann mot sig själv, på att uppskatta livet för livet är VACKERT och ett liv går så fort, samla på minnen och ögonblick, skjut inte upp saker till morgondagen för imorgon kanske det är försent... Livet är här och nu.
KÄRLEK
Nanna
